Världen - vårt öde?

Mitt 55 inlägg. And I couldn't care less faktiskt.

Plötsligt började jag må förbannat illa... Som om någon stuckit mig i magen med något vasst. Det känns som.. Jag vet inte.. Mår bara förbannat illa och önskar jag kunde gräva ner mig. Ni kan inte veta hur jag hatar mina humörsvängningar, allt händer under en minut. Fattar inte hur jag lät mig själv hamna hit.. Det gör ont att tänka på det, men här är jag nu i vilket fall som helst. Jag orkar inte göra något. Jag vill inte prata om hur jag mår. Jag vill inte bry mig om det. Det jag verkligen känner inom mig vill jag ignorera. Det jag vill ha vill jag ignorera för jag inte kan få det. Det verkar vara för mycket begärt det jag vill ha. Vad jag än vill ha, så spelar det ingen roll för er. Så är det bara. Ingen kanske förstår varför, men det gör inget jag heller. Bara vissa saker jag vill ignorera även om det är förbannat ohälsosamt. Men att vara människa, ingen har sagt att det kommer vara lätt. Jag kan ändå liksom inte fatta.. Som i typ alla mina tidigare inlägg där jag är depressiv så fattar jag inget. Inte heller då jag är arg. Jag antar att jag inte ens vill förstå vad jag tänker och tycker. Jag vill inte veta varför saker och ting händer och om det ens har en orsak. Jag vet, det låter lite sådär.. Ja, kanske brutalt t.o.m. Men om man tänker på, skulle det starta ett krig nu så skulle jag inte hänga med i det som händer. Jag skulle nog kanske inte ändra så mycket på min livsstil trots allt. Jag menar.. Sånt händer eller? Det drabbar alla på sätt eller annat. Helt fel har jag iaf inte. Det räcker redan med att det kommer en helt naturlig sak som en stor våg som förstör och så är det huvudrubrikerna i alla tidningar. Hur onödigt är inte det? När kommer det stå något positivt i tidningarna? Jag antar att den dagen inte kommer, men ändå. Det är som med att uppfostra barn. Om du alltid uppmärksammar barnet när det gör fel, så fäster den sig vid beteendet. Medan om du uppmärksammar barnet när den gör något bra så tar den fast på det. Jag anser att det är likadant med oss äldre. Och människan överlag. Tänk nu alla dessa olyckshändelser som hänt i världen. Hur många likadana händelser har det inte hänt? Världen är lönlös. Onödig. Ologisk. Att den någonsin kommer bli bättre tvivlar jag på. Så som vi håller på nu kommer vara världens undergång. Tragiskt men sant. Jag tänker inte ändra på något, inte ens försöka. För vad kan jag göra åt en hel planet med människor? Jag kan inte ta bort alla bilar. Jag kan inte göra så låg konjunkturen försvinner. Jag har inga såna underliga krafter. Som jag kan inte gå och ändra på mig själv heller. För jag kanske blivit som jordens befolkning; jag får uppmärksamhet när jag beter mig negativt.

I will not bow.