Kusiner = pain in the ass?

Juljuljul. Varför ska man få ångest av bara tanken? Det känns väldigt lönlöst. Sitter här just nu och väntar på att maten ska bli klar och försöker undvika min kusin så gott det går. Visst, hon är den sötaste kusin jag har och pratglad osv.. Men jag vill inte leka hela tiden.

Jag: Ja men tänk om jag inte vill leka?

Hon: Visst vill du, lek nu.

Sen när har så unga börjat veta vad man vill och inte vill. Visst, leka är kul no doubt about it. Men hennes lekar.. Det är just sånadär verklighetsbaserade lekar. Mamma och barn, och så far barnet på dagis och mamman säger att hon ska på jobb osv. Inte min typ. Haha, vad leker jag för lekar nuförtiden är en enormt bra fråga som dök upp i mitt huvud. Jag vet inte själv heller svaret. Nu är kusin min uppe igen och ska ha mig att leka. Och jag vill verkligen inte. Nu söker hon min bror istället. Vilken lättnad! Haha, nu är hon fastklibbad i mig igen. Nu fick jag en kanin i famnen. Nehe, fick två. Beklagar att ni är tvugna att läsa detta. Men nu ska jag sluta. Rapporterar senare hur resten av dagen gick!