Irritation

Klagaklagaklaga. Kan ni göra något annat? Jag klagar fan aldrig på om någon är ledsen/arg/irriterad. Kanske jag gör det någongång, men inte fan såhär! Orka med er? Det är så förbannat onödigt! Varför lever jag inte ensam? Jag skulle ju klara mig lika bra ensam? Det är för jag VILL prata med er, jag VILL kunna spendera tid med er. Men vad får jag tillbaka? Jo, klagomål. Visst, jag kanske inte tänker på er, men har någon varit i mitt huvud någongång? Tänkt det jag tänkt på? Varje dag som går då jag inte hör av någon viss person så tänker jag på denne, tänker på det värsta som kan ha hänt åt den. Alltid. Jag blir lättad när jag väl får prata med personen sen men... Vafan! Jag orkar inte med er... Ge mig utrymme att klaga, lyssna inte på allt! Men låt mig för helvete klaga! Och sen frågar folk varför jag är irriterad...

I'm no different from you