Tankar

Jag har varit vaken någon timme. Men har inte ens varit ute och rökt. Fortfarande inte ätit något vettigt. Jag börjar undra vad det ska bli av mig egentligen. Är det meningen att folk ska ligga i sängen hela dagen utan att göra något? Tvivlar på det faktiskt.. Men när jag nu börjar tänka efter.. Det är ju mitt val, eller?

Var och surfade runt på YouTube när jag började tänka på något.. I dagens värld finns det någon form av musik för alla. Precis allting finns det. Det är ju helt sjukt hur mycket det kommer mer och mer och mer. Sen undrar man varför vissa låtar låter bekanta. Man härmar. Melodier som sitter fast i huvudet skriver du ner på papper, med texter gör du likadant. Men är de verkligen från ditt egna huvud? Är du säker på att ingen annan har använt orden? Du kanske tycker att det är du som kommit fram till allt detta, men det är ju inte så. Du känner en enormt liten del av hela världen. Men för att komma iväg från det, vem bestämmer när man kan sjunga? Visst, jag kan ju inte säga att jag inte skulle kritisera hur folk sjunger osv, men ändå. Vem är det som bestämmer? Det finns vissa som sjunger enormt kasst, men bara för hon tvingat sig själv att bli känd som sångare så är hon känd. Hon har trängt sin egna väg. Jag önskar jag kom ihåg vad hon hette, men mitt minne är ju inte precis det bästa. Men sen finns det de som har den gåvan, om man säger så, som sjunger som en ängel. Men vem har bestämt det? Jag får väl spekulera runt det lite mer.

För att hålla mig till ämnet musik.. Jag börjar tröttna på den musik jag har på datorn. Det är blandade känslor över det hela. Jag öppnar min spelare och söker, söker, söker och söker efter något att lyssna på. Sen kanske kommer det en låt som jag lyssnar en kort kort stund på men tröttnar. Hittar aldrig något bra till mitt humör. Förutom när jag är ledsen eller arg. Men musiken spelade så stor roll för mig. Jag visste precis vad jag gillade och levde enligt det. Men nu på senaste tiden... Vad gillar jag egentligen? Jag älskar musik, all musik är konst för mig och har något fint i sig. Men... Nu hittar jag inget som står mig nära. Vad ska det vara för nytta av det? Får väl ta och surfa fram lite som kanske skulle kunna ersätta den tomma plats jag har inom mig.

Mitt humör just nu är konstigt. Vet inte om jag är glad, ledsen, arg eller något annat. Känner mig tom, men samtidigt fylld. Beror det på den hunger jag lider av? Varför jag inte vill äta är en fråga i sig. Mina tankar flyger runt. De fyller hela rummet. Det är konstigt hur jag känner mina tankar innanför de 4 väggar jag sitter mellan. Nästan så jag kan se dem. Jag försöker koncentrera mig på att hitta svaret till de frågor jag ställer mig själv, men det är för mycket. Hur vet jag att det är svaret jag vill ha?

Nu börjar jag tänka för mycket, skriva så man lätt blir förvirrad. Men ändå vill jag inte sluta. Men det känns ändå som jag borde gå ut, låta den friska luften ge mig lite lugn och ro från allt. Så högst antagligen bär det ut nu och sedan kommer jag säkert äta något, för att gå runt såhär är inte hälsosamt.

Now all my days are filled in fears.

Wish I could go back an change the years.