När verklighetens visar sitt ansikte

Är det verkligen såhär allt ska gå till? Ska allt kännas såhär meningslöst? Jag önskar jag förstod.. Önskar att jag kunde inse att det jag har kanske inte är så fel. Men vad har jag? Hur kan jag säga vad som är mitt? Det som bara är mitt. Att se livet som jag gör det.. Det känns jobbigt. Visst, någon kanske fortfarande har det sämre och värre än mig, men denna blogg handlar inte direkt om andra. Men att leva såhär gör ont. När jag mår som sämst vågar jag inte ringa någon fast jag borde. Det finns ingen jag litar på så mycket. Ingen jag är säker på. Det känns jobbigt..

Ibland undrar jag vad som gjort mig till den jag är nu. Är det saker som hänt, eller har jag själv gjort så jag är såhär. Kanske det är bäst att den frågan blir obesvarad. Jag är dock glad att jag har såna som försöker. Jag är enormt tacksam för det. Ni ska också veta att bara för ni får veta något litar jag inte på er helt. Men detta vågar jag ju inte säga åt personer det gäller. Jag ser ju vart det lett till. Men kunde det bli sämre för mig? Visst, det kan alltid bli sämre. En människa kan inte veta vad sämst är för man vet aldrig vad som väntar en. Mitt liv är vad det är. Jag tänker som jag gör. Jag är som jag är. Stolt för en del av mig. Enormt stolt över att jag kan vara den personen. Ser ibland också upp till mig själv och tänker "tänk om jag kunde vara som hon". Jag gör det, må det låta konstigt eller inte. Jag har dåligt självförtroende, det strider mot det jag säger, men det är så. Jag är bra som jag är. Jag vill också inse det att hela jag är det. Men ja.. Jag kan inte förklara hur jag funkar. Kanske vill jag inte heller. Jag vet inte. Mitt liv är som ett mysterium för mig. Jag vill inte veta allt, men detta räcker inte heller.. Hur länge räcker det förrän jag upptäcker vad jag själv är? Vem vet.

Har konstaterat att uteslutningsmetoden funkar även på oss människor. En människas åsikt utesluts om man inte gillar den. En människa utesluts om man inte gillar den. Ett helt folk utesluts om man inte gillar dem osv. Det är kanske inte samma som i matematik t.ex. men fortfarande uteslutningsmetoden. Den metoden gör ont för den som blir utesluten. Nu kanske jag kan försöka föreställa mig hur olika människor från andra kulturer känner sig när de blir behandlade så i vårt samhälle.

Det kommer dagar då allt är fel, då du faller ner.