Baby, I love your way

Alltså. Plötsligt fick jag en förbaskad huvudvärk. Och jag har huvudet i fel ställning men vad kan jag åt det, jo inget. Eller visst, sluta sitta vid datorn. Tänkte gå och lägga mig extremt tidigt idag. Sådär ja. Men fortfarande har jag huvudet cp. Borde börja sitta vid bordet med min dator eller nåt... För min nacke blir otroligt störd av detta. Well, nevermind. Det var allt om den saken.

Denna torsdag när jag kom hem åt jag glass. Intressesmurfen hoppar av glädje. Men jo. Alltså nu var det ju så. Att idag låg jag i sängen och pratade med mig själv. Det var enormt komiskt och jag hade mer kul än jag haft denna vecka. Jag tycker det är något enormt dyrbart att kunna ha kul med sig själv. Jag ÄLSKAR att prata. Men ingen vill ju lyssna, så det är svårt att prata sådär allmänt. Och nej, det hjälper inte att skriva eller prata i telefon. Eller kanske men inte på samma sätt. Jag saknar tiden då jag liksom kunde ligga med någon på golvet och bara prata om en massa random och sen börja skratta och ha skit kul utan att göra något egentligen.

Något mer jag har börjat fundera på: varför beter sig människor som de gör? Vad tänker de på egentligen? Jag menar.. Vissa dagar vill alla prata med dig och du är värsta poppisen eller nåt, och nästa dag kan det kännas som om alla ignorerar dig. Det känns för det första lönlöst och så kan det göra ont. För mig känns det så rätt ofta. Även om jag kanske inte behöver känna mig så viktig, men som sagt. Jag älskar att prata och vill hur gärna som helst prata med någon. Men det är så sällan någon kan sätta ner sig och bara prata. Jag vet att jag kanske inte är den lättaste personen att prata med för jag är rätt random i det jag säger, men.. Ändå liksom. Jag vet inte, men det känns så onödigt att jag ska behöva skriva det hit? Well, vad har jag inte skrivit hit?

Min huvudvärk är hemsk. Den ligger på höger sida ungefär uppe på skallen och när jag vänder på huvudet gör det bara mer ont. Jag hatar denna värk. Och jag vet att det egentligen intresserar någon men jag vill skriva det och tycker ni inte om det kan ni skita på er eller något annat mysigt som värmer byxan.

Jag funderar på att gå ut och röka och sedan typ lägga mig och läsa. Det har jag inte gjort på ett tag. Skulle vara enormt sköt att för en gångs skull stänga av datorn tidigt och bara läsa tills man somnar. Åh.. Så härligt! Jag älskar att läsa! Jag älskar definitivt boken "Igår, idag, imorgon". Vem som har skrivit den kommer jag aldrig ihåg, förutom att det är två systrar om jag inte minns helt fel. Den handlar om aparthaid i Afrika där det bor en engelsk familj osv. Egentligen läste jag aldrig boken till slut p.g.a. en händelse. Men det spelar inte så stor roll, boken fick mig att tänka efter iaf.

Det känns som jag skrivit enormt mycket. Eller så är det bara jag som tänker fel. Men samtidigt som jag vill sluta så har jag en massa att skriva. Så jag tror jag fortsätter skriva.

Jag känner en person. Den är världens underbaraste sak man kan hitta. Tröstar, skämtar och gör allt för att få en på bra humör. Jag uppskattar verkligen vad personen gör. Jag älskar personens sätt att vara mot mig. Hur denne är mot andra skiter jag faktiskt i, även om det låter egoistiskt, men så är det. Visst finns det fler såna människor i mitt liv. Men inte på samma sätt. De flesta håller på att försvinna en efter en. Snart sitter jag kanske inte med såna kvar. Så jag måste ta vara på det nu. Rätt smart egentligen, men det är som med ekorrar och deras matförråd, kommer jag att komma ihåg det när jag väl behöver det?

Med de orden får jag sluta detta inlägg. Jag är kanske inte den mest underhållande personen vars blogg man kan läsa, men ändå. Man får ju läsa en massa skit om livet osv. Rätt givande ibland. Men om alla människor var underhållande, hur hade världen då sett ut?

I could stay lost in this moment forever.