Calling all angels

Det är mycket jag har funderat på under dagen. Ibland undrar jag hur jag orkar fundera på allt. Jag menar.. Jag vet inte. Allt känns så konstigt hela tiden. Mina känslor är blandade och vet bara inte vad jag ska tänka om saker som händer just nu. Visst, jag kan ju inte säga att jag inte skulle gilla en viss person mer än jag borde, men det känns så fel. För fel. Som om jag hörde till någon annan. Varför vill jag välja det alternativet som kanske aldrig gör mig lycklig? Samtidigt som jag är glad över vad jag har. Men mina känslor just nu.. Jag är hjälplös. Jag önskade någon kunde hjälpa mig. Eller att jag fick ett bättre alternativ än de jag redan har. Åh... Bara jag visste vad jag skulle göra...

Varför vill man alltid ha något man inte kan få? Det känns så jävla onödigt bara. Det finns en person som är världens viktigaste för mig men som får mig att må dåligt. Eller är det kanske bara jag som kräver för mycket? Varför har jag gjort mitt liv till vad det är nu? Jag menar, nu får jag sitta med skiten som om jag inte hade andra problem. Men som ordspråket säger: som man bäddar får man ligga.

Jag förstår aldrig riktigt vad som hände mellan dig och mig. Det är över ett år sedan nu. Men ändå kommer jag ihåg hur första kramen kändes. Som om det inte fanns någon värld utanför. Du fick mig att känna mig som inget kunde skada mig, att jag fick vara den jag var utan att du brydde dig. Men vad hände? Varför blev det såhär? Fast å andra sidan.. Det jag gjorde nu till sist var mest för min egen skull. Men jag klarar inte av detta. Du försvinner ibland för tider som känns som en evighet för mig. När du inte finns hos mig går allt segt. Vad gjorde du med mig? Kan inte förstå att någon kan få mig att bli såhär. Du är ett stort mysterium. Jag hade gärna vetat mer. Men av det du sagt på sistone, det skrämmer mig. Jag är rädd för att det hänt något. Jag vill inte vänta på dig, även om det kanske var värt det. Men nu är mitt sista kort lagt. Så det är upp till dig vad du gör....

Att veta vem jag pratar om är inte viktigt, inte för dig. För vad kan du åt saken? Personen i fråga betyder mycket för mig. Men jag klarar mig utan denne. Jag bara önskar vissa saker hade blivit.. Ja, annorlunda. Jag har svårt att tänka mig att jag kunde haft ett annat liv just nu. Men samtidigt som jag bara vill fly från det jag är. Vill inte vara den jag är. Känns som vad jag än gör så spelar det ingen roll. Jag vill känna mig viktig, behövd, saknad. Känna mig som den enda i världen ibland. Det känns patetiskt att vela detta. Men... Jag vill ha uppmärksamhet och jag vill bli ihåg kommen. Inte som det är nu att då när jag mår dåligt kan man fråga vad det är. Det är mer så att det känns som ni frågar bara för att låtsas bry er. Och det hjälper mig inte alls. Jag önskar jag kunde komma bort helt från alla minnen. Börja om. Ta allt från början. Men sen är det ju frågan.. Skulle det vara bättre då?

Don't be shocked that people die, be surprised you're still alive.