Saker som sker

Detta liv är då lätt ett helvete. Vad ska man tänka om saker och ting egentligen? Man får inte ens tänka för sig själv något, utan man ska tycka som alla andra eller så får man en massa skit. Är det så vi vill ha det? Jag vet inte. Men just nu är jag förbannat sårad. Känner mig som.. Ja jag vet inte. Jag önskar jag kunde säga att jag orkar, men jag vet inte hur länge jag vågar säga det längre. Jag menar, ni kanske inte märker nåt. Men det som finns inom mig.. Det håller på att ramla ihop.. Tro mig, jag är skit rädd för det, men har ingen kraft att stoppa det. Ingen motivation. Jag vet att det låter väldigt dumt, eventuellt patetiskt också, men jag behöver någon som alltid finns där för mig.. Och jag vet inte vad det är för fel på flickor, men jag saknar den där närheten man får när man är tillsammans med någon. Ofta verkar jag väl som den som skiter i förhållanden och inte behöver ett, men faktan är annan..

if my heart was a house