Impulsivitet

Jag började fundera på hur olika folks bloggar egentligen är. Visst, det finns olika kategorier men ändå.. Jag vet inte, men det känns konstigt. Jag menar.. Tänk på modebloggar. Hur jobbigt är det inte att skriva dag in och dag ut vad som är inne just nu? Visst får man följa mode osv, men varför gör man så stor grej av just modebloggar? Det är ju de som har modebloggar som är de som är populärast. Och vissa av dem anser jag att har mer en fjortisblogg. Blablabla. Jag kunde ju skriva hur jävla länge som helst om detta, men jag börjar bara ställa mig frågan "varfiör" hela tiden, vilket gör saker och ting jobbigare.

Varför ställer man frågan "varför" egentligen? Vad har den för nytta? Det är något jag gärna hade svar på men som jag aldrig lär få svar på förrän jag kommer på ett eget logiskt svar. När jag väl börjar tänka efter är det ju en massa frågor jag inte har svar på. De flesta är faktiskt "varför"-frågor. Sen kan man ju fråga sig varför just "varför"-frågorna är de svåraste att svara på. Är det för att man kan tolka saker och ting på så många sätt? Eller är det för att man kan ställa hur många "varför" som helst, utan att behöva sluta? Jag vet inte.. Det får man själv spekulera över.

Något mer jag funderat över idag är varför man först märker saker när det är försent? Det är som mänskligheten inte tar något seriöst, utan lever tills något händer då man antingen tar bort något eller lägger till för att göra livet mer säkert. MEN! Om man gör allt mer säkert, hur vet man då vad osäkert är?

Just nu känner jag mig konstig. Jag funderar ut och in på en massa saker som känns så lönlöst att det bara ryker om det. Men kanske man måst vara så ibland.

Impulsivitet. Spontanitet. Det är något jag total älskar. Att någon ringer och frågar om jag vill göra något på kort varningstid, det gör mig glad. Jag saknar de dagar då det var så. Men man kan ju inte alltid få som man vill. Jag diskuterade nyss med en gammal vän till mig, om hur kul det egentligen är att vara impulsiv av sig. Som ett exempel som dök upp under samtalet var när denna vän skulle träffa sitt ex en snabb sväng men så hamnade de på bio. Vilket var rätt intressant ibland, och ett enormt dåligt exempel, men för att få något exempel så.

Det finns en massa saker som är osagda, som får mig att må dåligt. Jag borde säga som saker och ting egentligen är och berätta åt folk vad de gör fel och vad som måste ändras på för att annars funkar det inte. Visst, alla måste gå igenom vissa stadier i livet, men under det stadium borde man väl inse när det är acceptabelt och inte acceptabelt att bete sig som man gör. För att ta upp ett exempel: Fjortisstadiet. Alla vet ungefär vad detta går ut på. Men tänk dig att bete dig som en fjortis 24/7. Visst, vissa gör det ju, men det känns så lönlöst.. Man måste komma ifrån det någongång om man nu inte trivs i det. Jag vet inte egentligen varför jag skriver om något av detta alls för jag förvirrar mig själv.

Jag tänker för mycket. Jag är tankspridd. Jag borde sova. Är ofräsch. Men detta är ju livet, eller en del av det, och då får man ta den smällen. Detta inlägg är världens mest onödiga eller intressanta, beroende på om man gillar att folk skriver en massa skit om konstiga saker.

And by the way, don't say I didn't warn you that I'll always be the same.