Just nu sitter jag och fryser. Har ingen koll på var jag har varmare kläder. Sitter med en fuktig tröja på mig, hur smart är det kan man ju fråga sig.. Jag är hungrig. Men att gå till köket känns som en omöjlighet. Känner mig ensam i hela världen, fast jag är långt ifrån det. Jag har en massa underbara vänner. Varför kan jag inte vara nöjd med det jag har? Vad är det jag saknar? När jag börjar tänka på att det är något hål i mig som inte är fyllt gör det ont i hjärtat. Det sticker liksom till..
Att vara ett mysterium känns konstigt. Jag menar, alla människor är vi ju mysterium, eller? Man förstår sig egentligen inte på någon. Inte ens alltid på sig själv. Varför gör vi de val vi gör? Varför väljer vi att göra just dem? Bara man visste.. Ibland vill man bara ha svar. Svar på något man kanske ändå egentligen inte vill veta något av. Alltså.. Denna värld är komplicerad. Må någon säga vad den vill, men den är det.
Musik är något som räddar mig från det som verkligen är. Känslan av musik.. Jag vet inte, men jag blir varm. Som om det är en trygg famn man kan gömma sig i där inget kan skada dig. Det känns så för mig. Det kanske låter konstigt men.. Jag ser det så. Tänk nu på hur många olika situationer det finns en låt till. En massa låtar som tröstar och verkligen får en att känna sig trygg. Jag vet, jag har konstiga synpunkter på saker och ting, men jag trivs med det. Man behöver inte tänka som andra då. Att vara som någon annan.. Jag vet inte, känns som det går extra energi åt det på något sätt.
Nu tänker jag ta en rökpaus. Och kommer jag på något mer att skriva när jag är ute, så kommer jag skriva, annars klickar jag på "publicera inlägg" och så är allt bra.
Jag har en massa jag kunde skriva. Men.. Jag får inga ord ut. Så det får bli till en annan gång.
But be careful with what you're wishing for
Because in a minute it might be gone
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar