Varför

Nästan en vecka sedan jag sist skrev. Men har inte haft något att skriva. Eller har haft, men inte orkat. Jag känner mig rätt dålig faktiskt.. Vet inte varför, för jag är verkligen inte det. Kanske är det för att vissa av de enormt viktiga inte mår direkt bra och jag kan inte göra något att saken. Ibland önskar jag att jag kunde göra mer än jag gör. Vara mer modig och säga saker jag tycker. Jag vill bara inte såra någon...

Bara saker och ting var klarare. Bara jag kunde se allt som det verkligen är. Visst, jag har inga direkta svårigheter med det heller, men ändå intalar jag mig själv att allt som händer är mitt fel. Och det är det ju inte! Känner mig som en idiot när jag gör det, men vad kan jag göra?

Åh jag vill bara ha någon man kan krama om. Någon man kan krypa hos när allt känns som värst. En famn som alltid finns där.. Att känna sig älskad. Det finns folk jag betyder mycket för, men varför känner jag då inte det? Varför tröstar det mig inte? Klart, det är det som får mig att hållas kvar här men.. Känns som jag sviker folk ändå. Varför ska jag känna såhär?

Jag började fundera vad som egentligen är snett. Eftersom jag har vänner som verkligen bryr sig. Jag har en underbar familj och klass och människor runt om mig överlag. Men ändå... Var gick det fel? Jag har det så förbannat mycket bättre än många andra har men ändå känner jag som jag gör. Bara jag kunde förstå...

Varför kan man inte bli älskad för den man är? Varför duger inte man som man är? Måste man verkligen vara snygg och smal och allt detta? Är det verkligen det som avgör? Vad svaret än är, vilket ofta man får att det inte är så. Men när man går runt och lever i det.. Så... Visst, utseendet ger första intrycket men.. Man känner ju sig inte tillräcklig. Som om man inte alls skulle ha någon betydelse. Jag vill inte vara snygg, inte heller smal. Det är inte jag. Visst, alla är snygga på sitt egna sätt. Men jag vill inte vara den som alla tycker är snygg. Men jag vill ändå ha någon förbannad respekt från folk. Och inte ha det såhär. Men skulle folk förstå? Förstår de något överlag om man säger något?

Detta inlägg blir enormt långt. Och jag tänker inte bara sluta skriva för att det blir långt och ingen kommer läsa det, men jag vet inte om jag bryr mig om någon läser. Jag uppskattar förbannat mycket folk som läser och försöker förstå. Men om någon bara läser för att kunna slå ner på mig.. Det är onödigt. Visst, jag erkänner. Jag tar åt mig, men vad hjälper det?

Jag hatar folk som säger att de gör på ett visst sätt, men ändå inte gör så. Jag känner såna, eftersom vem som helst kan läsa detta så tänker jag inte direkt säga namn och det känns elakt om personen läser det, visst jag vill att den, även de, ska läsa men att slå ner folk på internet.. Nödvändigt? Men om man säger att "jag bryr mig mer om insidan". Hallå! Jag lever med er dagligen, jag ser ju att det inte är som ni säger. Och folk säger att de bryr sig, men jag märker ju att de inte gör det. Vissa stör sig även på mitt sällskap men kan inte säga något. Jag vet att folk pratar skit om mig. För det gör man om alla. Och honestly, det bryr jag mig inte ett skit om. Jag tar mer skit om jag får höra det som folk sagt, så jag undviker det. Men.. Jag vet inte.

Känner mig rätt tom. Onödig. Värdelös. Misslyckad. Tror ni att en människa vill känna sig så? Jag fattar inte att vissa kan tro det. Och visst, man kan ju söka hjälp, men vet ni hur förbannat svårt det är? Visst, om man sitter och tycker synd om sig själv och säger det till alla är det fel. Man ska inte 'skryta' att man mår dåligt. Utan då GÖR man något åt saken. Visst, detta kanske strätar emot det jag sa, men det är som det är.

Önskar bara jag slapp ur min bubbla av en massa frågor och kunde förstå saker och ting. Få svar på frågor och saker. Nu ska jag sitta och titta på Dance if you can. Så slutar.

De enklaste frågorna är de svåraste att besvara.

-Northrop Frye