Att jag inte har något annat att skriva om vad som händer i mitt liv så vet jag inte. Känns kanske inte viktigt. Har inget gjort direkt något på länge som skulle kännas sådär "YAY!". Vet inte. Men skulle inte ens skriva om något. Känns så värdelöst allt. Som om inget hade en mening. Saknar en famn. Men sånt finns ju inte om man inte är smal, snygg och sådan som alla vill ha. Idiotvärld..
Ska väl bli skönt att komma bort en stund. Och ha en famn för en stund iaf. Men hur jag kommer känna mig efteråt vet jag inte.. Han är underbar. Det är han. Och allmänt väldigt underbar. Men jag vet inte.. Saknar honom.
Let's count up the reasons to cry
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar