nörd_lördag

Ligger just nu i min säng och leker med min dator. Men eftersom allt verkar bara strula till sig, förutom detta, så tänkte jag att jag ska försöka skriva lite. Eller iaf börja. Idag är det ju Halloween, och jag vet inte, men det känns inte sådär enormt "yay" faktiskt. Jag önskar det skulle göra det men.. I have my reasons. Håller på att avinstallera och installera om program. Varför vet jag inte. Sen tyckte jag att jag skulle pröva olika medaplayers. Och just nu tänker jag pröva iTunes en tid. Eftersom min dator hatar Winamp så kan jag skippa det. Även om jag tycker det är bra. Håller också på att uppdatera min msn och sen ska jag ladda ner en skin osv. Ska försöka få min dator att bli sammanhängande. Känns som jag bara sitter och nördar mig idag. Idag flyttade jag också alla musikfiler från den stationära över till min dator. Så jag börjar närma mig ett låtantal på 3000. Inte så långt kvar kan jag säga! Fast å andra sidan, vad gör man med så många?

Igår var jag på fest. Var en enormt tråkig fest. Och när jag och Räkan blev hungriga så bestämde vi oss för att dra oss till Hesburger och köpa mat. Well, ingen av oss var ju direkt helt nykter, så nu kan jag väl konstatera att jag kört alkoholpåverkad. Och det är inte direkt kul. Men jag överlevde. Vad jag mer konstaterade, att jag rökt förbannat mycket. Helt sjukt hur mycket jag har rökt! Fast har ju gett bort osv också men ändå! Nu får jag sluta med det. För jag går i konkurs snart.

Egentligen borde jag städa lite i mitt rum. För jag vet inte när jag nästa gång kommer hem. Antagligen inte på några veckor. Och när jag kommer till Ekenäs imorgon får jag börja städa där. Massor att städa, men det måste göras tyvärr.

Igår satt jag ute och funderade på saker och ting. Men vad jag än funderade på så kan jag inte komma på vad, och faktiskt så skäms jag över det. För antagligen var det något smart som skulle göra så jag känner mig själv bättre.

För den delen har jag ett skolarbete jag borde göra. Eller 2 stycken faktiskt. Fast.. Jag kan göra det ena imorgon och börja med det andra idag så kanske det går bra. Något mer som suger, är att min M-tangent på datorn.. Den håller på att lossa helt.

_overandout_

Let me be myself

Tänkte jag skulle skriva här före jag börjar att skriva om Piaget. Fast vad jag ska skriva vet jag förstås inte, även om jag har en massa jag kunde skriva. Sitter och lyssnar på Lisa Nilsson - Långsamt farväl. Vet inte vad mina tankar är just nu heller. Så detta blir inget. Men allt är så förvirrande även om det kanske inte finns en orsak. Men känner mig rätt borttappad. Så likaväl jag slutar och börjar göra på mitt arbete istället. Pusshej!

En ensam man?

Jag har funderat på en massa idag. Har varit glad, men samtidigt känt mig förbannat ledsen. Och det stör mig. För jag vet inte riktigt vad det beror på. Och sen är fråga, varför gömma sina känslor när man kan visa dem och få hjälp? Jag vet inte, livet är en stor gåta må jag säga.

Idag tittade jag på Dr. Phil. Det väckte någon konstig tanke. Tänk om han bara ville bli känd? Jag menar, jag skulle kunna ge de tips han ger. Jag kanske inte skulle kunna betala en massa saker, men jag skulle kunna säga det som han säger. I princip iaf. Det känns så onödigt.. Jag menar, det är så många som är "ååh Dr. Phil är sååå bäst". Men vad gör honom så bra? Vad gör honom bättre än någon annan? Är det för han är på tv? För han hjälper alla som kommer till honom? Jag menar, att vara en sådan som har en tv-show.. Hur väljer han vilka han vill hjälpa? Det är totalt ologiskt. Jag önskar jag en vacker dag får svar. Kanske jag ska mejla honom och fråga? Haha nej, jag tror jag låter bli faktiskt.

Just nu ligger jag och tittar på ett väldigt intressant program på tv. De löser ett mord, in real alltså. Och det är förbannat intressant! Inte alls som CSI osv, utan verkligt. And I like it, även om jag inte följer med så aktivt. Men och andra sidan. Alla dessa sjukhus-serier som ska vara äkta är ju inte äkta heller. För de spelar in om och om igen vad de ska säga.

Läste Aftonbladet nyss, och tror ni det stod något intressant där eller? Haha, nej. Varför skulle det? Jag menar, Aftonbladet kunde vara bättre. Ibland önskar jag att det fanns en bättre tidning på internet om vad som händer i världen. Eftersom jag är är lat, så måste allt som intresserar mig på framsidan. Men, allt som intresserar mig intresserar andra.

Jag har ont. Ni vet inte hur ont jag har. Jag borde gå till läkare, men jag skulle bara få höra att jag sitter fel och att jag måste gå på fysioterapi för att lära mig olika sätt att träna saker och ting. Och jag vill inte höra saker jag vet. Okej, jag vet inte hur jag ska träna, eller hurdana övningar jag ska göra så det börjar lätta. Vilket jag nog gärna skulle veta, men som sagt. Jag vill inte. Jag vågar inte.

Något annat speciellt har det väl inte hänt idag, eller jag kommer inte på något. Jo, jag hittade kalasbra musik på MySpace. I love MySpace! I actually do. Men jag borde nog börja bli mer aktiv där.

Men nu är jag så trött att jag inte orkar skriva mer. Så det får bli punkt här. Eller nästan.

Det finns människor som jag blir störd på. Och jag vet inte vad jag ska göra. För jag vill säga min åsikt, men det känns fel. Vill inte såra någon. Men personen i fråga borde inse att det den gör är fel. För fel. Att vara en attentionwhore är inte direkt lösningen till något. Du hade iaf en vän för ett antal dagar sen, men efter det du gjort... Det funkar inte så. Livet går inte så. För att hjälpa dig måste du först hjälpa dig själv. It's just a fact. I'm sorry..

Men nu äntligen slipper ni mig och mina långa inlägg.

Och jag önskar jag kunde säga att det är en fas vi går igenom,

en storm vi måste orka rida ut.

Och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans,

att allt ordnar sig till slut.

Men hur säger man till nån att här tar vägen slut?

Och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut?

Flum

Alltså.. Jag är valpfeber and it really sucks. Jag vet inte vad jag ska göra. För ingen vill ens typ.. Stöda det jag har tänkt. För jag menar att om jag får en hund. Då tänker jag sluta röka. Men nu får jag väl sluta drömma om en valp o röka iställe. Helt enkelt. Ja orkar int ens skriva ordentlit. De e ganska bad de. Men jo hej. Puss.

Life

Bloggenbloggenbloggen.. What would I do without you?

Sitter här i ett lite kyligt rum, eller så är det bara jag som håller på att bli sjjuk men ändå.. Håller på att läsa aftonbladet och lyssna på lite musik för att kunna förbereda mig inför kvällens lässtunder. Funderar på att snabbt springa över till Jannes och inhandla lite smaskens och sedan ta en söt bok i hand och börja läsa! Eftersom jag nu var till biblioteket och lånat lite böcker. Dessa blev det denhär gången:

Flickan som inte fick finnas skriven av Ethel G. Ericsson

Mordbyn skriven av Andrea Maria Schenkel

Tyngd skriven av Jeanette Wintersson

Flicka möter pojke skriven av Ali Smith

Har inte läs på enormt länge så saknar det verkligen! Tänker börja igen. Så jag kanske får någon sammanfattning av den litterära världen. Men som sagt är det aftonbladet som går före idag.

Idag har det väl inte hänt så mycket. Skola som vanligt. Det som jag tycker är världens konstigt är att jag sovit nästan 12h och hade enormt gärna sovit lite till. Men eftersom skolan kallade så var det ju lite svårt. I skolan hände det nog inte så mycket. Satt och skrev en massa som vanligt. Tråkigt blir det väl i längden men det blir väl bättre. Om 9 veckor är det jullov och sedan IA! Just fukkin' awesome! I like. Före det händer det väl inte så mycket. Ska hem i helgen. Saknar verkligen att vara hemma. Att kunna gå ut i naturen och bara gå och lyssna på alla ljud och allt. Klart det är något man kan göra här också, men inte på samma sätt. Hemma har jag iaf någon att prata med oftare irl än här. Eller det känns så. Eller iaf någon som jag har rätt mycket gemensamt med. Denna någon råkar vara min underbara bror. Även om båda är just awesome!

Idag känner jag mig som en bra människa, tillsvidare iaf! Min tobak är slut, vilket tar mig rätt mycket på hjärnan för är verkligen sugen. Men har inte än orkat höra av mig om någon skulle kunna köpa. Jag vet inte varför jag skriver om det i bloggen, inte för jag vet om jag gjort det hittils heller menneh.. Iaf. Känner för att ringa och fråga var hon är. För jag behöver verkligen. Men har faktiskt inte råd. Fast jag har väl alltid vetat vad jag drar in mig i. Och jag vet även att många tycker verkligen inte om att jag röker, men de vet väl att de inte kan göra något åt saken. Det är mitt liv och jag gör vad jag vill.

Istället för att skriva här en massa om hur mitt liv ser ut och låta datorn få något fel och spela musiken kalaslångsamt och i fel ton så ska jag sluta.

I hope that it won't end

Roadside

Jag vet inte vad det är med mig. Är trött. Känner mig dålig. Usel. Vad man än vill använda. Känner mig så använd. Som ett gammalt plagg. Och vad kan jag göra åt det? Allt säkert, men tror ni jag har någon jävla ork till det eller? Varför tror folk att jag orkar vara glad hela jävla tiden? En människa kan inte vara så! Även om jag blir smått av en attentionwhore då men.. Förstår ni hur jävligt det är när ingen finns där när man behöver? Eller jo, det finns. Men då whinas det om att jag ska vara glad och inte ledsen hela jävla tiden. Men jag känner mig ju så förbannat utanför, ensam och övergiven! Jag menar, vad som än händer så är jag ju där ändå eller?

Jag fattar bara inte.. Hur kan livet svänga såhär? Min livsstil. Allt har liksom bara blivit så annorlunda och jag är rädd. Rädd för att det är något.. Ja, jag vet inte. Tänk om det är något allvarligt? Jag vet bara inte något.. Jag vill så förbannat mycket gråta nu, men det finns inga tårar. Inget. Bara en vilja av att försvinna. Jag menar, skulle det ens märkas? Jo, det skulle det. Varför fråga när man ändå vet svaret? Lönlöst.. Fast vad är lönt egentligen? Borde jag bara leva för fullt och ta saker som de kommer, gå med på mer och sånt? Borde jag göra det? Blir jag en lyckligare människa då?

Alltså helvete... Jag blir så avundsjuk på folk! Jag vill också känna mig älskad. Känna mig viktig för någon! Och nej, inte på det förbannade kompis sättet! Jag blir så jävla.. Ja nästan svartsjuk! Ni borde bara veta hur jag vill vrida nacken på folk när jag hör om alla deras "åh han är så underbar!" eller "hon är snygg, trevlig, söt blablabla". I couldn't care less! Seriöst alltså. Och jag är fan inte den som säger håll käft åt folk, det är jag verkligen inte. Det är liksom.. JAG VILL INTE VETA!

Okej, jag vet. Det är typ ingen som läser detta om jag inte säger åt den att LÄS! och tror ni att någon gör det då? Sällan. Men jag är så förbannad.. Folk är så upptagna med en massa saker och jag blir förbannat utanför! Hatar känslan.. Vill flytta. Flytta långt bort från allt. Där ingen, jag menar INGEN, vet ett skit om mig. Dit vill jag. Där vill jag vara och se om det går bättre då. För det här funkar inte en sekund till.. Lönlöst hela jävla skiten...

Jag är inte den jag var förr. Förr kunde jag lyssna på hur lyckliga alla var. Hur trevligt de hade med sina flick- och pojkvänner och nu?! Jag vill inte ens tänka.. Är så förbannad på mig själv också att jag lät allt bli såhär. Varför började jag t.ex. röka igen? Varför i hela helvete började jag göra en massa skit? Skita i att jag själv ska må bra och känna mig trygg.. Var är den jag jag någongång visste något om? Var är den jag som kunde skratta åt en massa saker och inte känna sig ledsen ett dugg? Jag saknar mig själv. Saknar den jag var. Och nuförtiden duger jag inte.

Detta inlägg är fyllt med ilska, sorg och.. Ja räkna upp allt om du vill. Men känner mig ju samtidigt som en attentionwhore när jag skriver allt dethär. Och varför? Ingen orsak. Åh...

Jag vill bara någon gång kunna hålla om någon utan att vara rädd att den nästa dag är borta. Vill kunna känna mig viktig. Vill vara i mittpunkten någon gång. Inte alltid som någon bipunkt.. Vill någon gång vara den som är saknad.. Som får en massa samtal och meddelanden.. Vill någon gång bara vara först på listan...

Saknar en massa människor... För många.. För många minnen jag vill gå tillbaka till. Till den tid då jag verkligen trivdes med allt.. Jag är så avundsjuk på folk som verkligen kan stå för sig själv och inte tar någon skit..

'Cause when our seems to fade away, listen to me hear what I say..

Jag sittligger, som vanligt, och har nyss kollat på första halvan av Sex and the city season 1. Allt skulle kunnat vara så mycket annorlunda i helgen, men här sitter jag. Just nu har jag paus från Sex and the city bara för jag inte orkar stiga upp och byta skiva. Samtidigt som jag känner mig tillfredställd, så känner jag mig ensam. Förbannat ensam. Jag menar, jag sitter ensam den mesta av tiden jag har över. Och det känns lite sådär.. "Hej jag är enstöring"-känsla.

Jag fick nyss som 'uppdrag' att kolla igenom en receptbok med 141 recept som har med GI-bantning att göra. Så jag kommer hamna i GI-dieten. GRATTIS ÅT MIG! Och här sitter jag med säkert 1,5kg godis och chips och 9 liter cola... Awesome? Fast det är höstlov, jag måste unna mig själv.

Imorgon ska jag till Sjundeå. Vad jag ska göra där vet jag inte. Säkerligen rulla på golvet, gå ute i naturen och kanske fota något trevligt och sen bara ta det lugn. Sen, beroende på när vi återvänder hem, så ska jag kanske städa lite. Jag måste verkligen göra det. För annars ryms inte mina saker in och jag då är golvet fyllt osv. Jag vet inte hur jag alltid lyckas skjuta upp allt...

Jag har snuva. Det gör ont i näsan och i bihålorna. Ciggen smakar skit. Är varken hungrig eller törstig, nu när jag nämnde törstig blev jag ju det. Men då är det ju bara att stiga upp och hämta antingen cola, saft eller något annat gott.

Bara för jag har en massa att skriva om så verkar det inte bli så långa stycken. Men vad spelar det för roll egentligen? Förutom att detta inlägg kan bli förbannat långt och förbannat förvirrande. Men det spelar väl inte så stor roll för vill man, så förstår man. Borde sagt det någon gång i tiden.. Men saker blev som det blev.

Min dator har något fel. Den hakar upp sig på en massa skit. Men kan ju vara för att mitt virusskydd är upp åt baken på en korv. Sen nästa fråga är, har korvar en bak? Well, man kan väl inte alltid vara så smart. Fast, hade ju skype på så inte undra på.. Men nu är det bättre.

Idag konstaterade en människa till att jag är dramatisk. "Var inte så dramatisk". Vaddå dramatisk? Är man dramatisk när man säger sanningen eller? Tydligen...

GI är stört. VARFÖR kommer någon på något sånt? :s Men nu orkar jag inte skriva ett skit längre för jag blev typ sur. Så jag ska kolla igenom recepten och så ser vi kanske senare vad jag hittat på!

I'm still standing

Besvikelse

Vissa saker blir bara inte av...

We're all ok, until the day we're not.

The surface shines, while the inside rots.

We raced the sunset and we almost won.

We slammed the breaks, but the wheels went on.

Paraplykläder

Sitter här. Behöver på vessan. Tittar på tv. Datorn är långsam. Jag borde packa. Jag borde duscha. Jag är också hungrig. Jag skulle säkert kunna fortsätta listan om jag skulle ha ork, men tror ni jag har det eller? Nej, just det!

Just nu kommer det Muodin Huipulle, med andra ord Project Runway (heter det så..? :s). De ska sy kläder av paraplyn! Det är ascoolt tycker jag alltså. Om jag hittar en bild kan jag lägga upp den senare, eller överlag. För den delen så är bilden till vänster ett 'konstverk' utan mening. Eller kanske jag hade en baktanke när jag fotade den men.. Ändå.

Imorgon är jag på väg till Åland. Om 12 timmar är jag på båten med Kalle! Och om... Efter en lång räknestund, så om 17½ (fortfarande ett frågetecken om det är så) så träffar jag någon speciell! Vi har inte träffats på ett år så det ska bli kul att träffas igen! Men nu ska jag kolla på detta klart och sedan äta, duscha och packa. Och sist men inte minst ska jag sova en stund! Puss.

Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.

Borde

HEJ!

Jag sittligger här i sängen och ska kolla på CSI. Borde egentligen duscha och kolla bykmaskinen och sånt, men just nu orkar jag inte. Jag borde en massa, men orkar jag? Svaret är antagligen nej. MEN, dock om jag sett avsnittet går jag i duschen och fixar tvätten och kan sedan lägga mig för att vila mig inför morgondagen! Idag har varit en kul dag. Dock vet jag inte, men det jag vet att jag har fått det nödvändiga som behövs! Nämligen cancerpinne. Alltså jag vet, jag är beroende och borde sluta. Men det är svårt, och ingen motivation. Kanske någon läser detta som inte borde göra det men iaf.

Imorgon bär det av till Åland där jag ska träffa en av de mest underbara och gosigaste människa! Ett år sen vi träffades. Ska bli kul :) Eller jag hoppas iaf!

Jag ville skriva något mer men tänker inte. Så PUSS!

It's not what it seems to be.

Hymn to the sea

Det känns som mina kinder fräts. Orkar inte ens skriva.. Vad spelar det för roll vad jag gör när allt ändå blir fel? Är så förbannat trött på att gråta..

Vid ett skede tar din tid slut...

Mumin

Att blogga är jobbigt. Men att läsa folks bloggar är jobbigare. Inte så att jag inte tycker om det, men det känns bara så.. Ja, jag vet inte.

Just nu typ sittligger jag och lyssnar på mumin musik. Totalt underbart. Samtidigt som jag längtar. Åh.. Det kunde bli fredag nu! Vet inte hur jag kommer må denna vecka. Önskar jag skulle veta. Men med det jag sett nu, så verkar det inte bli så bra. Att känna sig bortglömd är kanske den värsta känslan jag kan känna. Och när man sen säger det till någon så får man bara "så är det ju inte alls". Nehe? Om det inte är så, varför fan kan ingen anstränga sig en fucking sekund för att skriva ett ord åt mig? Och visst, jag kan verka förbannat spydig men.. Och jag ber om ursäkt för det.

Just nu har jag ingen vilja att skriva heller. Känner mig trött på en massa saker. Bara det någongång blev bra så man inte fick ett sådanthär slut..

When you say nothing at all

Live your life

Åker iväg på fredag.

Att jag inte har något annat att skriva om vad som händer i mitt liv så vet jag inte. Känns kanske inte viktigt. Har inget gjort direkt något på länge som skulle kännas sådär "YAY!". Vet inte. Men skulle inte ens skriva om något. Känns så värdelöst allt. Som om inget hade en mening. Saknar en famn. Men sånt finns ju inte om man inte är smal, snygg och sådan som alla vill ha. Idiotvärld..

Ska väl bli skönt att komma bort en stund. Och ha en famn för en stund iaf. Men hur jag kommer känna mig efteråt vet jag inte.. Han är underbar. Det är han. Och allmänt väldigt underbar. Men jag vet inte.. Saknar honom.

Let's count up the reasons to cry

One of the brightest stars

Har konstaterat att min blogg är en ren stor humörsvängning. Väldans nödvändigt.

Förövrigt så... Ja, jag vet inte. Ville skriva men tappade alla trådar.

James Blunt sjunger förövrigt väldans vackert!

Varför

Nästan en vecka sedan jag sist skrev. Men har inte haft något att skriva. Eller har haft, men inte orkat. Jag känner mig rätt dålig faktiskt.. Vet inte varför, för jag är verkligen inte det. Kanske är det för att vissa av de enormt viktiga inte mår direkt bra och jag kan inte göra något att saken. Ibland önskar jag att jag kunde göra mer än jag gör. Vara mer modig och säga saker jag tycker. Jag vill bara inte såra någon...

Bara saker och ting var klarare. Bara jag kunde se allt som det verkligen är. Visst, jag har inga direkta svårigheter med det heller, men ändå intalar jag mig själv att allt som händer är mitt fel. Och det är det ju inte! Känner mig som en idiot när jag gör det, men vad kan jag göra?

Åh jag vill bara ha någon man kan krama om. Någon man kan krypa hos när allt känns som värst. En famn som alltid finns där.. Att känna sig älskad. Det finns folk jag betyder mycket för, men varför känner jag då inte det? Varför tröstar det mig inte? Klart, det är det som får mig att hållas kvar här men.. Känns som jag sviker folk ändå. Varför ska jag känna såhär?

Jag började fundera vad som egentligen är snett. Eftersom jag har vänner som verkligen bryr sig. Jag har en underbar familj och klass och människor runt om mig överlag. Men ändå... Var gick det fel? Jag har det så förbannat mycket bättre än många andra har men ändå känner jag som jag gör. Bara jag kunde förstå...

Varför kan man inte bli älskad för den man är? Varför duger inte man som man är? Måste man verkligen vara snygg och smal och allt detta? Är det verkligen det som avgör? Vad svaret än är, vilket ofta man får att det inte är så. Men när man går runt och lever i det.. Så... Visst, utseendet ger första intrycket men.. Man känner ju sig inte tillräcklig. Som om man inte alls skulle ha någon betydelse. Jag vill inte vara snygg, inte heller smal. Det är inte jag. Visst, alla är snygga på sitt egna sätt. Men jag vill inte vara den som alla tycker är snygg. Men jag vill ändå ha någon förbannad respekt från folk. Och inte ha det såhär. Men skulle folk förstå? Förstår de något överlag om man säger något?

Detta inlägg blir enormt långt. Och jag tänker inte bara sluta skriva för att det blir långt och ingen kommer läsa det, men jag vet inte om jag bryr mig om någon läser. Jag uppskattar förbannat mycket folk som läser och försöker förstå. Men om någon bara läser för att kunna slå ner på mig.. Det är onödigt. Visst, jag erkänner. Jag tar åt mig, men vad hjälper det?

Jag hatar folk som säger att de gör på ett visst sätt, men ändå inte gör så. Jag känner såna, eftersom vem som helst kan läsa detta så tänker jag inte direkt säga namn och det känns elakt om personen läser det, visst jag vill att den, även de, ska läsa men att slå ner folk på internet.. Nödvändigt? Men om man säger att "jag bryr mig mer om insidan". Hallå! Jag lever med er dagligen, jag ser ju att det inte är som ni säger. Och folk säger att de bryr sig, men jag märker ju att de inte gör det. Vissa stör sig även på mitt sällskap men kan inte säga något. Jag vet att folk pratar skit om mig. För det gör man om alla. Och honestly, det bryr jag mig inte ett skit om. Jag tar mer skit om jag får höra det som folk sagt, så jag undviker det. Men.. Jag vet inte.

Känner mig rätt tom. Onödig. Värdelös. Misslyckad. Tror ni att en människa vill känna sig så? Jag fattar inte att vissa kan tro det. Och visst, man kan ju söka hjälp, men vet ni hur förbannat svårt det är? Visst, om man sitter och tycker synd om sig själv och säger det till alla är det fel. Man ska inte 'skryta' att man mår dåligt. Utan då GÖR man något åt saken. Visst, detta kanske strätar emot det jag sa, men det är som det är.

Önskar bara jag slapp ur min bubbla av en massa frågor och kunde förstå saker och ting. Få svar på frågor och saker. Nu ska jag sitta och titta på Dance if you can. Så slutar.

De enklaste frågorna är de svåraste att besvara.

-Northrop Frye

SDF

När livet känns meningslöst har man vänner som gör livet till ett enda solsken. :)

Idag åkte jag hem. Har inte varit hemma på en månad nu. Det känns härligt att vara hemma igen. Jag konstaterade att när man är länge borta från något så lär man sig att uppskatta det. Vilket är awesome.

Något mer jag tänkt på, att även om jag beter mig som en idiot med pms mot alla som försöker få mig på bättre humör så får ni mig verkligen på bättre humör.

Just nu sitter jag och äter pizza och myser. Det är kul! :D Ska kolla någon film snart tror jag :)

Jag lyssnar på Mitt Piano dessutom!

Det var när du sa, du tar bara små små steg

Heart cries alone

Jag har funderat på en massa.. Jag vet inte men.. Jag förstör allt. Jag har förstört en massa kompisrelationer och jag känner sådan förbannad skuld över det hela.. Jag har sagt förlåt, men det verkar inte som någon bryr sig. Och om ingen bryr sig, varför ska jag då bry mig om mig själv? Jag vet inte, jag tänker konstigt. Men.. Det känns bara så förbannat lustigt. Vill inte förstöra saker men det är det jag gör ändå.

"Heh. Verklighetsflykt?

Alla får dagligen göra saker de inte vill.

Exempelvis, jag måste leva fastän jag inte har något att leva för."

Det var ett sms jag fick. Det fick mig att gråta.. Känns som jag förlorat någon förbannat viktig för mig och jag kan inte få henne tillbaka känns det som.. Jag vet inte vad jag ska göra. Känner mig bara onödig, jobbig och hjälplös. Och.. Jag vet inte vad jag ska göra. Vad gör jag fel? Känns som allt bara försvinner från mitt grepp.

Att jag håller på såhär vinner ingen på. Inte ens jag själv. Kanske jag vinner evigt liv om man tror på sånt, eller kanske vinner jag en gravsten men... Jag vet inte. Vissa saker får man ångra förbannat mycket...

Förlåt för allt jag gjort mot dig.. Förlåt att jag inte varit där för dig utan varit för självupptagen.. Du är jävligt saknad..

Här finns så mycket vackert som jag inte kan se

Jag drar mig sakta undan och solen följer med