Ljus

Juppjupp, dagen har väl gått som den gått. Igår togs igen ett ungt liv ifrån oss. Vad är det som händer med världen egentligen? Rätt skrämmande.. Sitter med ett ljus vid datorn. Känns avslappnande. Som om ljuset kunde rädda mig från det som händer runt omkring mig. Dessutom doftar ljus enormt gott... Men iaf, imorgon börjar min praktik. Ska vara på dagis i 5 veckor. Hur det slutar är den dagens problem, bara jag klarar det och tar mig i kragen. Har även tänkt att imorgon ska jag städa mitt rum och möblera om, igen. Det är bara det att jag inte vill ha sängen var jag har den nu, för det är sådär att när man direkt öppnar dörren så är det mig man ser, och hur kul är det? Not nice. Men vi ska se vad jag hittar på, kommer säkert bilder sen.

Doften av de helt vanliga ljusen jag har i rummet är enormt lugnande. Jag kan inte förstå hur några ljus har en sådan effekt. Känns som allt dåligt jag tänker på brinner upp med stearinet. Kanske det är något bra, kanske det är något dåligt. Bara jag slipper må såhär enormt dåligt. Man ser ju vart sånt leder nuförtiden.. Och det ska inte hända mig, inte den som är den som brukar vara glad och komma med enormt torra skämt om allt och inget. Vara seriös med oseriösa saker osv. Helt sjukt att jag ibland kan tänka tanken att det vore bättre så. Jag kommer aldrig lova att jag kommer må bra igen, det händer inte. Men jag kan bli bättre. Det vet jag, det kan alla.

I dagens värld är detta med att bli älskad av någon en stor sak i människors liv. Även i mitt om jag ibland total ignorerar det. Men det är så. Jag menar.. Vem vill inte känna sig älskad, behövd eller som den enda för någon? Visst saknar jag vissa tider jag haft i mitt liv, underbara tider då jag känt den känslan, men nu på senare så... Det är svårt. Vad är kärlek egentligen? Men hur kan man definiera kärlek? Jag anser det iaf svårt.. Alla ser det som något speciellt, även om man kanske använder samma ord. Ingen av oss tänker lika. Man tror så, men vet man verkligen vad ord egentligen betyder?

När jag är på detta humör inser jag att livet är vackert trots att det kan vara ett helvete väldigt ofta. Jag måste börja försöka släpa upp mig. När jag gjort det, kan jag fortsätta. Visst, jag kommer aldrig glömma saker som gjort mitt liv till det det är. Man måste uppskatta det man har. Vara stolt för den man är. Även om man tror det, man är aldrig ensam. Även om det kanske bara är idioter du har runt dig just då, det finns alltid någon du kan stöda dig mot. Även om du inte inser det förrän det är försent..

Vi är alla som ljus. Någon har tänt oss. Vi brinner för att någon ska kunna känna sig trygg, viktig och älskad. Vi brinner till sista stund. Vissas låga är liten och ger lite mindre ljus. Andras kanske flammar, är större och kanske ger mer ljus. Men lågan finns där, den hämtar värme. Ibland behöver kanske den lilla lågan lite mer hjälp så den kan lysa lika klar som alla andra. Vi kan hjälpa varann, även om man inte gillar den du kanske är tvungen att hjälpa.

Nu ska jag sluta filosofera. Även om det är underbart, men orden kommer inte ut, så det är svårt att skriva samtidigt. Bäst också att jag sover så jag orkar upp i duschen imorgon och sen iväg till praktiken. Jag hoppas det går bra och att jag trivs.