Tomma ord

Att livet känns som det gör. Att människor gör det värre än det är. Jag vet att man inte ska skylla på andra, men.. Varför sitter jag här då ensam? Ingen som en kan prata med mig. Ingen som typ hör av sig om det inte är något. Jag är inte fan bra på att höra av mig själv, jag vet det. Men detta är höjden på allt. "Jag finns alltid här för dig när som helst". Jovisst är det så... "Jag hinner inte just nu". Mm, där var den glädjen. Jag tänker inte säga när jag mår dåligt och vill prata. Det är inte bara då jag behöver någon. Men det verkar om folk tror det. Nångång måste det ta slut. Orkar inte med detta. Vill bara härifrån.. Jag är så trött på detta...