Nobody wins

Nu är jag i en period så jag nästan kan säga att jag hatar mitt liv. Jag känner inte för att leva. Att göra något alls är liksom som ner spolat. Ingen verkar sakna mig. Ingen känner för att ringa om den vill prata. Ingen smsar. Man känner sig faktiskt glömd. Klart, det är något som händer alla, men som det håller på nu... Jag har blivit helt konstigt. Förändrat mig så förbannat mycket. Och folk jag bryr mig om ignorerar jag typ. Jag känner mig som ett as. En stor idiot utan känslor. Men vad fan kan jag göra? Ja klart, kan göra massor. Men när ingen har tålamod med mig! Ingen vill ta mig med och träffa nya människor, och gör någon det så blir jag ändå utanför bara för jag är typ konstig och man inte kan prata med mig för jag inte är bra på att säga något i början.

Hatar min blogg snart också. Inte en människa som läser den antagligen, vilket på sätt och vis är tur. Så slipper jag en massa extra kommentarer om ingenting. Och om att jag är en attentionwhore och fjortismogen. Säg vad fan ni vill, men som jag nu känner mig.. Ni kan fan inte veta hur det känns. Jag orkar inte. Förstå det.

Och vaddå, ingen verkar ju märka skillnad. Och om jag skulle försvinna, vad skulle folk kunna göra egentligen? Det är mitt beslut. Må det då vara dåligt. Men att känna sig bortglömd.. Även jag behöver uppmärksamhet.. Men vad fan spelar det för roll längre?

Maybe there's beauty in goodbye.

There's just no reason left to try.

Run away

Ett tag sen jag sist skrev igen. Hur länge sen vet jag inte. Men iaf. Igår var jag till Estland. Det blev inhandlat sprit, godis, cigg, en jacka och parfym. Kul hade vi iaf! Dock var jag som vanligt.. Saknar kärlek. Saknar alla diskussioner jag hade förr med folk. Visst finns det folk som jag har såna diskussioner med. Som lilla Joel. Herregud vad länge sen det var vi pratade! Och fy jävlar vad någon kan ändra.. Eller ändra attityd. Måste bara bli van med den.

Just nu sitter jag ensam i huset med Mirre. Har min jacka på mig och funderar vad man ska hitta på idag. Svaret: PLUGGA. Ja tack. Näe men jag vet inte, har ingen lust med något idag. Motivationen ligger på noll.

Kan lägga upp bilder bara jag hinner orkar inte just nu.

Borde sluta röka. Borde verkligen.

Something's on your mind

Dreads

Har duschat, laddat ny musik in på mp3an, skrivit min finska uppsats, gråtit en skvätt och lekt med dreads. YAY! Not. Men ändå liksom. Det är ungefär vad jag gjort idag, eller en liten del om man säger så. Idag träffade jag Yuki, nice dude have to say! Kul att träffa liiite nya människor ändå.

Imorgon är det marknad. Och det ska väl bli kul. Imorgon är det även den dagen då jag ska gå och prata med internatvakten om att jag ska flytta ut. Awesome? Ja. Förövrigt så vet jag inte vad som mer händer imorgon. KANSKE jag byter hårfärg. Kanske inte, vem vet.

Förövrigt är jag sugen på blått hår och dreads. Men, grejen är den att det skulle säkert inte passa alls på mig. Så jag vågar inte ens pröva. Ska bli smalare först! Det är faktiskt en ny grej. Ska börja med något nytt ny och försöka bättra mina vanor. Att hålla på såhär är bara jobbigt, och jag vill ju ändå vara en aning smalare. Något mer? Knappast. Nu säger jag godnatt.

One love don't you chase it
One life don't you waste it
One trust, one trust 
You knew just how to break it. 

I need some sleep

Denna dag har varit totalt skit. Och den har inte blivit bättre. Helt bajs. Tur är Ellie här så det är nice. Som folk kanske vet så är det onsdag när jag skriver detta. Egentligen borde jag vara och sova men det ni, jag hinner inte. Skolarbeten och sociala livet behöver sin tid. Och såklart behöver man lite tid för internet också. "Lite"... Well!

Jag har en engelska uppgift som borde göras, men när orket ligger på noll så vad ska man göra? Att ens tänkta tanken om att planera en perfekt middag är verkligen inget som jag kommer att tänka på först. Inget som jag vill göra alls.. Men det måste väl göras. Snart, sen, kanske någongång...

Jag diskuterar Farmville med en som är totalt emot Farmville. Farmville är kul måste jag faktiskt säga, eller okej. Jag är beroende av det just nu och det är det enda som i princip har någon mening för tillfället. Känns enormt hemskt, men what can I do?

Jag orkar inte skriva mer än såhär idag. Känner mig för svag och usel.

Everyone says
I’m getting down too low
Everyone says
You just gotta let it go

Veckor rullar

Jag sitter just nu på internatet och ja.. Vem vet. Snart ska jag säkert gå för att äta lite mat hos Ellie. Och sen efter det ta mina saker typ och komma hit. Så första natten på längre som jag spenderar här. Men jag har faktiskt bestämt mig. Att jag tänker flytta. Ska prata med Ellie imorgon om saken, men det är klart iaf för mig. Jag ska härifrån.

Idag i skolan var det väl helt okej. Lite sådär konstigt att vara där i bara 2 lektioner men ändå. Jag var där och jag är stolt. Inte en enda dag borta från skolan. Det är något nytt. Dock har jag ju bara varit här i snart 6 veckor. Eller gått i skolan så länge. Och sådär annars har jag väl varit här i.. 8 veckor snart. Under dessa veckor har jag varit hemma en enda gång. Och nästa gång är jag påväg första veckoslutet i oktober. Så om.. 2 veckor då typ.

Imorgon komemr Ellie och jag är kinda jätte glad. För då behöver jag inte sitta och panta på en massa känslor utan jag har någon att prata med om det känns så. Fast ska försöka bo på internatet nu tills hon åker tillbaks. Vilket är sen följande tisdag. Om jag nu har rätt information.

Men nu ska jag spela! Och idag slipper även ni mina underbara citat.

Måndagmorgon

Jeejee! Idag är jag på bra humör, men fyfan vad arg jag var tidigare idag. Jag bara "gå iväg gå iväg gå iväg". Man tar inte folks täcken sådär bara! Förresten skulle jag behöva nya kläder. Så om ni råkar ha lite extra pengar så kan man så gärna ge dem till mig så jag kan uppdatera mitt klädskåp med vackra kläder!

Just nu sitter jag och kollar på tv. It's kinda boring, men.. Snart ska jag säkert i duschen och sen och äta och allt vad det heter. Sen blir det skola och då blir det engelska. Har säkert någon läxa som jag får göra så småningom och sen gymnastik. Sen slutar jag! Awesomness!

Men nu ska jag kanske kolla lite tv och låta min blogg vara ifred, som igår hade knasläsare. Fast jag gillar dem förstås ändå!

Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Ain't

Jag börjar sakna folk som saknar mig. Som vill prata med mig. Som vill göra saker och ting med mig och inte såhär förbannat... Mening saknas.. Saknar en famn jag kan springa till. En famn där jag kan gömma mig från allt ont. Skit samma. Inte ens att blogga känns som något jag vill göra längre. Känns som livet rinner ur händerna på mig..

Come on baby we ain't gonna live forever

Memories so clear

Om jag bara ska gråta, vad är då meningen med livet? Finns ingen idé med detta. Folk ser mig dagligen, kanske inte märker nåt, kanske inte tänker på att det kan vara något. Bara någon kunde rädda mig från detta...

Saknar någon att kunna dela stunder med. Någon som alltid finns där. Verkligen vill vara i ditt sällskap.. Men alltid kan man inte få som man vill...

De små kärlekarna är so att bli vaccinerad mot den stora kärleken.

Tisdag eftermiddag - motivation, tankar, vad?

Sitter i skolan och borde göra en uppgift. Men all min ork har så gott som runnit ur. Vet inte om jag alls skulle orka med något nu denna vecka längre, men jag måste försöka. Kan ju inte bara ge upp liksom.. Men ändå, allt känns så förbannat jobbigt bara för tillfället. Varför jag bloggar när jag är i skolan är en bra fråga. Men liksom.. Bloggen är den enda som kanske förstår vad jag vill säga, eller kanske inte men man kan ju låtsas att det är så. Iaf så får jag avskrivet allt jag vill och ingen behöver läsa om den inte vill.

Att ha motivation när man gör skolarbeten är enormt viktigt har jag insett. Det är hemskt hur viktigt det är. Det är liksom.. Du sitter på en lektion, vi kan låtsas att det är en matematikkurs du inte alls ser någon idé med och skit, vad gör du på lektionerna då egentligen? Sitter du då där och följer aktivt med eller sitter du bara och tittar på klockan och tänker på helt andra saker? Det är en bra fråga egentligen, för vissa kan faktiskt hitta motivation även när det är som svårast. Dessa människor ser jag upp till. Verkligen alltså! För jag kan verkligen inte det själv.

I klassrummet hör man musklick och fingrar som först över tangentbordet. Lite småprat här och där. Men ändå.. Jag vill inte sitta här.. Det känns kallt och den ångest jag har får mig att vela springa bort och inte komma tillbaka. Bort, långt bort så ingen vet var jag är. Men det är inte så det går. Att springa bort från allt är inte en lösning. Verkligen inte. Det har jag insett.

Jag har insett mer saker. Som känslorna för människor. Man lever upp till något man tror, men när man börjar tänka efter.. Är det verkligen så? Eller är allt bara en illution? Som nu senast.. Under sommaren började saker hända. Och mitt liv blev.. Ja, rätt långt uppochnedvänt. Men här sitter jag. Kanske starkare än jag var då, även om jag inte är så stark nu heller.. Men känslan liksom av att veta att det finns folk som bryr sig.. Det gör mig lättad på sätt och vis. En människas känslor är som en bergochdalbana. Ibland älskar du någon tills den dagen då du inser att hej, detta funkar ju inte. Men sen börjar man fundera, när blev det så? Det är konstigt hur en människa fungerar. Men samtidigt så otroligt facinerande!

Förstår om ingen orkar läsa min skit, men jag är glad om någon gör det! Man behöver inte berätta att man gör det. Men om man läser, så kanske man förstår mer vad jag känner just då, vad jag behöver osv.. Kanske jag beter mig konstigt, då brukar jag väl oftast skrivit av mig på min blogg. Älskar min blogg egentligen. Tror inte att någon läser den men vad är det för skillnad? Jag har inte börjat skriva blogg för att folk ska läsa, utan mer för mitt eget behov. Att prata är så jobbigt, men om man tänker att du sitter hemma ensam och har inget annat att göra och sedan bara skriva av sig.. Det är något man kan kalla underbart! Jag är konstig, jag vet. Men det spelar ingen roll. För att jag är mig själv är det som är viktigast, även om jag ibland vill förtränga det. Men det är så det är.

Igår träffade jag nya människor. Det var kul, även om kanske det inte är sådär att hej, nu pratar jag med dig. Utan det är liksom mer sådär.. Man har ett gemensamt samtalsämne eller kommer med kommentarer osv. Det är rätt kul med nytt folk. Eller jag trivs med det. Jag vet inte om någon jag umgås med sådär mycket nuförtiden läser detta, men jag behöver nya människor. De gamla får mig att tänka så mycket på det som varit och så.. Ja, det kanske är bäst att försöka börja om. Som jag håller på, eller försöker iaf.. Hitta motivation, saker jag tycker om, nya människor att umgås med, nytt liv.

Jag har skrivit enormt mycket idag igen, fattar verkligen om ingen kommit såhär långt eller funnit det på något sätt ointressant, men jag gillar att skriva. Just nu känner jag mig rätt motiverad att göra det. har så många tankar jag kunde berätta om men det känns som jag skulle skriva för mycket då. Även en blogg har begränsningar.

Som vanligt, så tänker jag ge som en sista grej. Ett citat!


Den nyttigaste läxa livet har lärt mig är att idioterna många gånger har rätt.
- Winston Churchill

Kiss the rain

På en sekund gick mitt liv i bitar.. Fattar inte vad jag gjort för fel.. Men just nu.. Det är bara försent.. Det kanske var menat såhär, vem vet.. Men just nu.. Näe.. Vad skulle det nu skada en liten flicka om hon fick ett brustet hjärta.. Men han kunde sagt nåt...

När kärleken är över kommer den aldrig tillbaka.

El Shaddai - Michael Card

Angels breath

Six feet under

Var ute och gick igår. Gick runt i 2 timmar. Visste inte riktigt något, inte vad som hände med mig och vad som var fel. Men filmerna jag såg framför mig... Om och om igen. Jag var rädd. Och när någon ringde.. Att känna att man inte kan svara, som om något tvingar att sätta på. Men vad skulle jag göra? Vem skulle jag ringa?

Jag vet att jag inte mår så bra. Och sen att folk säger att jag inte får dem att må bra, utan nästan tvärtom, och sen att de inte vill prata med mig.. Det gör förbannat ont.. Och vad ska man göra liksom?

Idag har jag flera ämnen eller saker som måste ut. Jag började fundera, att allt detta med hur man mår mentalt.. Tänk dig att när du är som svagast är du som något som inte torkat ordentligt, som nagellack. Och kommer någon och rör vid det så är allt förstört och du får börja om. Men om det hinner torka så håller det. Och när det börjar flagna får man börja om igen, eller reparera.

Det är konstigt hur man så lätt kan jämföra sina känslor med saker. Men jag älskar det. Att älska saker som är möjliga att utföra är lätt. Men sen.. Ja, ni kan försöka förstå. Som vanligt tänker jag bjuda på ett ordspråk såhär till slut.

Bättre älskat och förlorat än att aldrig ha älskat.

Dimma

Vissa dagar känns det bara som inget har en mening. Som idag. Har ingen lust med någon. Bara ligga och stirra i taket och föreställa mig att jag var någon annanstans långt härifrån. Bara få komma bort.. Just nu känns det meningslöst. Sitter och kollar samtidigt en film. Och musiken från den.. Underbarare kan inte något bli.


Från Jeux d'enfants

Just nu känns livet upp och ned. Jag vet inte om det finns något som får mig att känna mig så glad som jag borde vara. Inget som får mig att känna mig som förr. All dimma som är framför mig, vägrar försvinna. Jag går runt som jag var vilse. Hör röster utan att veta vart ifrån de kommer. Att känns att någon ser på mig utan att jag ser denne, eller vet var denne är gör mig frustrerad. Jag vet inte hur länge jag orkar vandra runt utan att se, utan att avskilja varifrån ljud kommer. Ibland ser jag ett ljus, ibland kommer jag också fram. Men oftast känns det som någon blåser ut det åt mig så jag hamnar tillbaks i mörkret.
Ibland kommer det ett fall, då ramlar jag ner. Ibland vet jag inte var jag är eller om jag skadat mig. Ibland kan jag inte resa mig upp. Vad ska jag göra? Hur hittar jag ut härifrån? Finns det en väg ut eller måste jag klättra upp tillbaka? Och att klättra upp tillbaka skulle vara som att klättra upp för en hal lervägg. Möjligt, men otroligt svårt.

Det är min tanke nu. Det är bilden jag ser framför mig. Vill så gärna slippa det. Men här sitter jag.. Utan att kunna göra något. Så hjälplös... Så liten...

All I wanted was just what everybody else wants, you know, to be loved.
-Rita Hayworth

Motivation

Att ligga i sin säng utan motivation, är som.. Ja, jag vet inte vad jag ska kalla det för. Men liksom känslan av att man bara är lat och värdelös gör ju inte saken bättre. Det finns så mycket jag kunde göra men liksom.. Att sakna vissa saker, att längta efter dem eller att bara ångra något du sagt eller gjort. Det känns fan i mig inte bra! Just nu saknar jag efter något. Jag längtar. Och jag ångrar vissa saker. Och vad gör jag om inte ligger i sängbottnet och saknar motivation? Det känns som jag inte kan ta fast i det jag har utan vill ha mer. Eller så att något i det jag har är helt fel, något kanske jag vill bli av med men som är omöjligt. Bara man visste saker och ting bättre..

I'm only human
Sometimes I make mistakes

Igår var jag ute med min Janina och lite annat folk, eller massa folk! Men iaf. Idag ska jag kanske ut igen. Bara jag drar mig upp ur sängen, går på toan, äter och sen duschar. Och sen tvättar kläder och sen kanske sova en timme. Eller beroende på förstås! Men iaf! Nu tänkte jag sluta skriva men ska ge er ett fint Nalle Puh ordspråk först! Om ni inte lagt märke till det så älskar jag citat och ordspråk! Latinska är awesome!

Kom inte för sent till det du vill komma i tid till.

a dato

Jag har länge suttit och funderat på det här med att börja skriva en ny blogg. Och detta är resultatet. Orkade inte fixa upp den så vacker så den får duga som den är, och gör den inte det så stackars den som vill klaga. Jag vet förstås inte vem som kommer att läsa som vanligt, eller om någon kommer göra det alls. Vet inte ens säkert vad jag kommer skriva. Men nu till saker och ting som eventuellt har någon mening med livet, eller något i den stilen!

Många gånger har jag funderat på saker, detta låter väl inte direkt konstigt. Men när man sedan går in på vad olika människor funderar på.. Något som inspirerar mig! Att få lyssna på olika personers erfarenheter, tankar, ideologier och teorier om saker, det ger mig motivation att försöka med det jag gör och gör det bästa jag kan. Detta kanske låter konstigt, jag vet, men det är något jag älskar. Jag verkar tycka om att skriva om saker jag älskar.. Älskar att skriva också för den som inte visste det. Det bästa jag vet faktiskt är att sitta och skriva i min blogg ett inlägg som kanske inte har någon mening men som kanske betyder massor för mig! Varför är alla människor så olika? Varför kan man inte tycka om samma saker? Men hur skulle världen se ut om alla tyckte om fisk? Det var ett dåligt exempel, men you get the point.

Nu för att vara tråkig, ska jag berätta om min dag bara för jag känner för det. Som en parentes utan parenteser, så skriver jag väldigt blandat och hoppar gärna från ämne till ämne, men då kan man väl i alla fall räkna ut att allt jag skriver kommer från hjärtat! Visst, jag skriver inte så bra men det skiter väl jag i för jag förstår vad jag skriver, vill man inte läsa så läser man inte! Eller hur? Tillbaka till ämnet nu. Idag har jag varit i skolan, surprise! Extremt tråkigt var det men jag är inte så skolmotiverad just nu och ändå tänker jag läsa kombi, tror jag.. Jag vet seriöst inte vad jag ska göra. Vad jag än gjort idag så tappade jag intresset för att skriva om det. Och ja, jag har insett hur jag skriver så man lätt förvirrar sig, men när man väl blir van ska det väl gå an!

Något jag såhär plötsligt kom att tänka på var att jag har glass i frysen! Och att jag ska ut med Janina idag! Asnice faktiskt. Inte varit ute på typ.. Jätte länge? Eller iaf inte sådär.. Men nu ska jag ut och träffa lite människor och så kanske livet får en större betydelse, eller så inte. Men man kan väl hoppas! Och man ska alltid hoppas och tänka positivt, då går allt bäst. Ska jag säga ja.. Men det har inget med saken att göra.

Detta inlägg blir långt igen.. Har glömt hur skönt det är att skriva av sig i en blogg som eventuellt ingen läser. Men att skriva.. Det är bara så kul, skönt och allt! Just nu sitter jag och lyssnar på musik. Downhere är just nu det som spelas. Jag vet inte, men Downhere får mig att inte veta vad jag ska tänka. Men sen att byta till Coldplay.. Mina ögon fylls med tårar som vill ut. Men vad kan jag göra? Vill ju inte direkt sitta här och gråta vid datorn utan direkt orsak, klart det finns men inget man kanske direkt vill vara öppen med. Vissa saker ska bara hållas inne har jag lärt mig under de få år jag levt. Nu för att inte jag ska skriva för långt så ingen orkar läsa hela inlägget ska jag sluta med en text från Coldplay's Fix you.

When the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?